Många äldre som kommer till akutmottagningen är undernärda och näringsbristen är inte sällan orsak till behovet att söka vård. Detta är ett välkänt problem sedan många år. Undernäring leder till fallskador, svårläkta sår, infektioner, psykisk ohälsa och många andra hälsoproblem hos våra äldre. Det finns uppgifter på att minst 40 000 äldre som har stöd inom äldreomsorgen är undernärda. Därtill kommer alla de som kommunen inte har kontakt med. I vissa kommuner är mer än var fjärde äldre undernärd.

För de äldre som inte får i sig tillräckligt med näring innebär det ett lidande, ökad risk för skador, sjukhusinläggningar och tidigarelagd inflyttning på äldreboende. Det borde inte vara svårt att identifiera äldre i riskgruppen och erbjuda dem särskilda insatser. Det finns också andra sätt att hitta personer i riskzonen. Vissa sjukdomar som Parkinsons sjukdom, demenssjukdomar och stroke medför ökad risk för undernäring. Likaså dålig tandhälsa och att bo i ensamhushåll.

Kommunerna har redan idag ett uppsökande ansvar. Detta borde intensifieras. Sjukvården borde kunna identifiera personer i riskzonen i samband med besök. Kommunen skulle då ha ett ansvar att utreda och tillsammans med den enskilde hitta lösningar som förbättrade möjligheterna för den enskilde att äta en fullgod kost. Kommunen skulle sedan ha ett uppföljningsansvar för att se att åtgärderna ger effekt. I vissa fall kan sjuksköterska, tandhygienist, dietist eller logoped behöva kopplas till.  

Det finns organisationer som Stadsmissionen som bistår med matkassar men det är först när vi sätter oss ner och pratar med den äldre som vi kan förstå vad som är orsaken till undernäring och vilka åtgärder som kan vara verksamma. Sen behöver de som arbetar med de äldre få tid och stöd i att skapa en bra matsituation för de äldre de har ansvar för.

Som det nu är står samhället nedanför undernäringens ättestupa och väntar på att de äldre ska falla ner.

Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Kvalitet i äldreomsorgen