I Vårdhandboken kan vi läsa att kontrakturer uppstår när en led inte används normalt. Kontraktur innebär att det blivit felställningar i en led. Bindväven blir då fastare och mindre elastisk, ledkapseln blir styvare och musklerna kortare med risk för felställningar. Om det blivit felställning så försämras möjligheterna att använda leden för att exempelvis gå.

Rörelse och belastning är en förutsättning för att behålla funktionen i muskler och skelett. Om en boende har ett amputerat underben innebär den försämrade rörelseförmågan att det blir svårare att träna upp gång med en protes. Boende som haft en stroke kan ha nedsatt förmåga att sträcka ut och böja sina leder till följd av exempelvis halvsidesförlamning.

Det är mycket viktigt att den boende får information och förstår vikten av att bibehålla rörligheten i lederna och att kontrakturer ska undvikas. Medarbetarna på äldreboendet behöver också instruktioner för hur de ska hjälpa den boende att bibehålla rörligheten och rutiner så att uppgiften blir utförd. Ofta är det bra att ha en signeringslista för uppgiften som kan behöva genomföras flera gånger per dag.

Det går även att anpassa användningen av hjälpmedel så att de hjälper den boende att naturligt sträcka ut exempelvis en kvarvarande benstump nedanför knäleden efter amputation. Att dagligen ligga en stund på mage kan bidra till att den boende sträcker ut höftböjarna så att rörelseförmågan i höfterna bibehålls.

Det är en viktig uppgift att förebygga onödig försämring av de boende. Att kunna bibehålla funktioner i kroppen och därmed självständighet bidrar till såväl psykiskt som fysiskt ökat välbefinnande. Stillasittande och orörlighet ökar risken för många sjukdomstillstånd.

När den boende utför dagliga aktiviteter som att tvätta sig, klä sig eller förflytta sig så blir det ett naturligt träningsmoment som bidrar till att minska risken för såväl felställningar som andra hälsoproblem. Väl anpassade hjälpmedel som används rätt kan också bidra till att bibehålla rörelseförmåga. För den som inte är aktiv finns en risk att självkänslan minskar och att tilltron till att klara av vardagliga aktiviteter också minskar.

Nedsatt rörlighet i lederna till andra problem såsom smärta, svamp och sår. Många äldre är alltför stillasittande vilket i sig riskerar medföra nedsatt rörlighet i lederna. De kan därför behöva ha rörelseträning i vardagen även utan föregående amputation eller stroke. För medarbetare på äldreboendet är det därför nödvändigt att såväl motivera till som att hjälpa med rörelseträning och kontrakturprofylax.

Undersköterska: Har ni bra rutiner för rörelseträning på enheten? Får ni den handledning och fortbildning ni behöver för att kunna utföra kontrakturprofylax?

Chef, sjuksköterska, arbetsterapeut och fysioterapeut: Har ni bra rutiner för kontrakturprofylax och annan rörelseträning på äldreboendet? Hur är följsamheten till ordinationer på kontrakturprofylax?

Boende och närstående: Ser ni till att hålla kroppen i trim?