Självbestämmande - en mänsklig rättighet

Självbestämmande är en grundläggande mänsklig rättighet som sträcker sig genom hela livet, oavsett ålder eller hälsotillstånd. På äldreboenden blir bevarandet av denna rättighet ännu mer avgörande. Att ge de boende möjligheten att fortsätta fatta beslut och ha kontroll över sina liv inte bara främjar deras välbefinnande utan bidrar också till en ökad livskvalitet och en känsla av värdighet.

Minskat självbestämmande påverkar välbefinnandet

Inskränkningar i denna rättighet kan ha allvarliga konsekvenser för människors fysiska och psykiska välbefinnande. Därför är det viktigt att i vård- och omsorgssammanhang främja och respektera människors självbestämmande så långt det är möjligt och rimligt

När en person inte längre får vara med och fatta beslut som rör deras liv, kan det leda till en känsla av att deras åsikter och önskningar inte respekteras. Det kan göra att man känner sig kränkt och att självkänslan minskar.

Inskränkt självbestämmande kan ge upphov till känslor av frustration, ilska och motstånd. Människor kan känna att de är fast i en situation som de inte valt och inte kan påverka. Reaktionen kan bli frustration och ilska.

När människor inte längre känner att deras handlingar och beslut spelar någon roll, kan de utveckla en känsla av passivitet och apati. De kan ge upp och sluta försöka påverka sin situation.

När en persons möjligheter att göra val minskar, kan deras livskvalitet försämras. De kan känna att deras liv inte längre är meningsfullt eller givande.

Inskränkt självbestämmande kan leda till ökad beroendeställning gentemot andra personer eller institutioner som tar besluten åt dem.

När människor inte får vara med och bestämma över sina egna mål och planer, kan deras motivation att sträva efter dessa mål minska.

Känslan av att inte ha kontroll över sitt liv kan leda till ökad stress och ångest. Människor kan känna sig osäkra inför framtiden och oroliga över vad som väntar.

När människor inte längre uppmuntras att uttrycka sina åsikter och önskemål kan de sluta kommunicera effektivt. Detta kan påverka deras relationer med andra och leda till isolering.

I vissa fall kan inskränkt självbestämmande leda till depression, särskilt om individen känner sig maktlös och hopplös.

Självbestämmandets vikt på äldreboenden

På äldreboenden möter personal och vårdgivare en varierad grupp av äldre individer med olika bakgrund, erfarenheter och hälsotillstånd. Trots eventuella fysiska eller kognitiva begränsningar är det viktigt att se varje individ som en unik person med egna önskningar och utgångspunkter. Att stödja deras självbestämmande blir en avgörande faktor för att skapa en miljö där de känner sig respekterade och hörsamma.
Många äldre kan upprätthålla en god kontakt med närstående genom att fortsätta åka och hälsa på eller träffas i andra sammanhang vilket bör uppmuntras. När de boende mår bra och har en vettig sysselsättning som är planerad utifrån dennes intressen, känner personalen stolthet och tillfredsställelse samtidigt som närstående känner sig trygga med den vård som ges. Den äldre håller sig friskare. Samverkan mellan kontaktman och närstående är viktig för att den äldre ska få det så I bra som möjligt. Kontaktmannaskapet är därför något som ständigt behöver förbättras, förstärkas och utvecklas.  

Det ska vara trivsamt för närstående att komma och hälsa på. Personalens personliga bemötande färgar stämningen på avdelningen. Livet är inte slut för att man flyttat in på boende ”man ska leva tills man dör”. De boende behöver inte sitta sysslolösa. Det krävs ofta inte mycket för att sätta lite fart på boendet. Det gäller att få personalen intresserade, att få dem att förstå att mycket handlar om deras engagemang. Ofta är det tidsbesparande i längden att ge sig tid till omtanke om den äldre. Vården blir inte bra om de som vårdar inte ger av sig själva. Vårdtyngden kan minska genom rätt insatser.

Kontaktmannaskapet

Kontaktmannens roll är central för den som flyttar till ett boende, att det finns en kontinuitet och att den äldre i möjligaste mån får behålla sin kontakt. Samtidigt ska kontakten kännas bra för den äldre och om den inte fungerar är det bättre att byta kontaktman. Kontinuitet är viktig för den äldre och dennes möjlighet att kunna behålla sin identitet och sina intressen. Den närstående ska veta vem som är kontaktman och kunna nå denne. En bra relation mellan kontaktman och den äldre är förutsättningen för att närstående ska känna sig trygga och den boende få en bra tillsyn och vård. Kontaktmannens arbete ska förläggas så att det går att skapa kontinuitet och ska i möjligaste mån sköta intimhygien och andra sysslor som rör den enskilde.

Kontaktmannen ska ha ankomstsamtal med anhöriga vid inflyttning till vårdboendet och lära känna vårdtagaren och dennes levnads - och hälsohistoria. Kontaktmannen ska ta reda på hur den äldre vill ha det, vanor och ovanor, vad vårdtagaren tycker om respektive inte tycker om. Kontaktmannen skaffar sig information om vad den äldre tycker om att göra och har det övergripande ansvar för att se till att den äldre kan delta i olika aktiviteter. Det kan även innebära att på egen hand göra kortare utflykter tillsammans med den äldre. Kontaktmannen ska se till att övrig personal får information om den nya vårdtagaren. Ansvaret för att den äldre har det den behöver av hygienartiklar, kläder och annat i sker i överenskommelse med närstående.

Under det senaste decenniet har en lång rad åtgärder vidtagits för att stärka den enskildes inflytande. Vi har fått en ny patientlag till följd av patientmaktsutredningen. Det pratas om personcentrerad vård, individens eller äldres behov i centrum och andra åtgärder för att stärka den boendes rätt att bestämma. En kunnig och engagerad kontaktman är guld värd för att förverkliga detta.  

Självbestämmandet kan främjas genom:

1. Individuell planering: Skapa hälso- och genomförandeplaner som inkluderar de boendes önskemål och behov, och som respekterar deras självständighet.
2. Tydlig kommunikation: För öppna och ärliga samtal med de boende om deras önskemål och beslut kring deras omsorg och vardag.
3. Utbildning av medarbetare: Utbilda medarbetare i att främja och respektera självbestämmande, även när det finns kognitiva utmaningar. Utbildning, handledning och stöd till kontaktmännen.
4. Inkludera anhöriga: Involvera de boendes anhöriga i beslutsprocessen när det är möjligt och önskvärt.
5. Kontinuerlig uppföljning: Uppdatera och anpassa planering och aktiviteter i enlighet med de boendes förändrade önskemål och behov.

Reflektionsfrågor - självbestämmande:
Undersköterska och vårdbiträde:
- Fungerar kontaktvägar mellan dig som kontaktman och de närstående?
- Har ni vikarierande kontaktmän när ordinarie kontaktman är ledig under en period?  

Chef, sjuksköterska, arbetsterapeut och fysioterapeut:
- Utvärderar ni hur kontaktmannaskapet fungerar för de boende?
- Fungerar det med ersättare när ordinarie kontaktmän är frånvarande under en period?
- Har den boende verkligt inflytande över er planering?

Boende och närstående:
- Finns det en trygg medarbetare som har huvudansvaret för er närstående?
- Finns det forum där ni som närstående får möta verksamhetschef och legitimerad personal?
- Bjuds ni in till läkarsamtalen?
- Hur ser verksamheten på besök?

Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Sofrosyne
Bättre vård varje dag