En vän till mig berättade att hon och hennes dotter emellanåt ser andeväsen i olika sammanhang som de upplever som människor som gått bort och som kommer för att besöka en plats eller en person. Hon upplever också att detta förekommer på äldreboendet hon arbetar.  

På TV förekommer flera TV-program om sådant som är övernaturligt, både med bortgångna närstående som kommer för att hälsa på och säga farväl, men också med mer osaliga andar som skapar obehag för dem som bor i huset. Det förekommer även att boende upplever obehag i den lägenhet de bor i på äldreboendet och ber att få byta.  

Det kan handla om en känsla av att vara övervakad, obehagliga lukter eller läten som känns störande. En chef på ett äldreboende där diskussionen börjar gå att det spökar kan det få en svårhanterlig situation. En kommunal chef fick kritik när hen anlitade ett medium Att använda skattemedel till att anlita medier föranleder givetvis kritik. Kommunen betalar inte för att prästen eller imamen ska komma heller. Personalen verkar i alla fall ha känt sig tryggare efteråt. Det finns händelser, där personalen anlitat medium eftersom de ansett att de velat stävja spökande på ett vårdboende och det finns också fall som av den anledningen Lex Sarah anmälts."  

Det är lite knepigt eftersom till och med polismyndigheten fått hjälp av medier vid vissa tillfällen för att hitta kvarlevor eller gärningsmän. Några gånger med lyckat resultat. Å andra sidan blir polisen ofta uppringd av personer som säger sig ha mediala krafter. Statistiskt kan någon nu och då gissa rätt enbart av slump.  

Mer än var femte svensk tror att människor kan gå igen. Många har upplevelser som de inte kan förklara och tolkar som avlidnas andar eller andra väsen. Diskussionen handlar om religiös tro. Vissa förfasar sig över att hedendomen breder ut sig, men finns det bättre och sämre tro? Där hamnar verksamheten i en annan etisk diskussion, nämligen att personalen ska visa respekt för andra människors tro.  

Verksamheten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet och detta kan komma i konflikt med trosuppfattningar och religiösa upplevelser. Detta måste vara en utgångspunkt vi ska förhålla oss till. Det är nog så att andlighet känns mer okomplicerat och accepterat än att prata om olika religioner och ha en synpunkt kring dessa.  

Många människor är andliga i någon form, något som vi värnar extra om och som ger oss energi och ett lugn. Att vandra, att umgås med djur och njuta av vackra platser. Det gör något med oss, väcker tankar och minnen och är lustfyllt. Frågan kring om vi är religiösa besvaras många gånger med ett, nej, men jag tror på någonting. Det är enligt min uppfattning någon form av andlighet. Varje människa är unik och det finns förmodligen lika många olika sätt att definiera andlighet som det finns människor.  

För vårdpersonal skulle det kanske vara enklare att betrakta alla former av religioner och trosuppfattningar som andliga. Vi behöver alla trampa upp vår egen stig och bära våran egen ryggsäck. Alla går sin egen väg för att nå ett ökat välmående och en acceptans gällande våra existentiella frågor, att kunna hantera rädslor och eventuella hinder i livet. Vårt fokus måste vara att lyssna in, inte att kommentera och ha lösningar på livets stora frågor. Att vara professionellt empatiskt och inkännande bedömer jag är vår roll i vården och omsorgen, för vem äger rätten att döma andra.  

Undersköterska: Hur agerar du om någon av de boende börjar prata om att det spökar eller att den boende känner lukter som du inte kan känna? Hur stödjer ni varandra att hantera de boendes upplevelser på ett respektfullt sätt?

Chef, sjuksköterska, arbetsterapeut och fysioterapeut: Hur ska verksamheten agera om någon boende eller dennes närstående tar in ett medium hemma hos någon som bor på ett äldreboende? Hur ställer ni er om en boende vill byta lägenhet på grund av upplevelser av att det spökar? Hur skiljer ni ut religiösa upplevelser från vanföreställningar?  

Boende och närstående: Vad har ni för tankar kring andeväsen på ett äldreboende?