Läkemedelsgenomgång är ett sätt att kartlägga en patients samtliga ordinerade och använda läkemedel i syfte att säkerställa säkra ordinationer. I genomgången ingår analys, omprövning och uppföljning av patientens hela läkemedelsanvändning. Syftet är att hitta läkemedelsrelaterade problem (LRP). Det ökar även kvaliteten och säkerheten i läkemedelsbehandlingen, särskilt hos sköra äldre som är en utsatt grupp. Det finns två typer av läkemedelsgenomgång, enkel och fördjupad.

De flesta läkemedel ordineras inte av samma läkare som tidigare satt in läkemedel. Det är inte säkert att insättningarna och bedömningarna kopplade till insättningen finns att tillgå i samma journal. Ibland kanske det inte heller finns en tydlig dokumentation kring hur läkaren tänkte i samband med insättningen. Det innebär att senare läkare får gissa sig till hur deras kollegor tänkt tidigare och varför.  

En man på ett äldreboende åt Haldol då han flyttade in. Haldol är ett äldre neuroleptika som inte används så mycket idag. När sjuksköterskan började undersöka varför mannen tog sin Haldol, så framkom att han hade ätit den sedan 1964. Den hade blivit insatt i samband med att mannen var inlagd för en depression. Dosen var för låg för att egentligen ha någon antipsykotisk effekt. Sjuksköterskan och läkaren kom överens om att sätta ut läkemedlet. Efter en tid fick mannen förbättrad gångförmåga. Han visade också mindre tecken på muntorrhet och upplevdes allmänt som piggare.  

För en patient som fått väldigt många läkemedel insatt under lång tid och från olika läkare så kan det ibland vara bra, för att inte säga nödvändigt, att en apotekare gör en genomgång av läkemedlen och sammanställer denna i en läkemedelsberättelse som kan bifogas journalen. Det är då enklare att få en överblick av läkemedlen och varför de satts in. Det kan också utgöra en grund för att börja prova sätta ut vissa läkemedel, speciellt i ett läge där man misstänker att vissa sjukdomssymtom är biverkningar.  

I samband med att läkemedelsberättelsen blir klar är det bra om läkaren också kan gå igenom den tillsammans med den boende och närstående. På så vis kan ytterligare information komma fram. Samtidigt  får den boende en påminnelse om varför hen äter de olika läkemedlen.   

Undersköterska: Hur hanterar ni situationer där en boende inte vill ta läkemedel? Får ni information om någon får nya läkemedel eller slutar med något?

Chef och legitimerad personal: Skriver er läkare läkemedelsberättelser så att det tydligt framgår när mediciner satts in och varför behandlingen påbörjades? För ni journalanteckningar kring den information ni får i samband med att läkaren gör ordinationsändringar?

Närstående: Har du fått frågor kring varför läkemedel satts in en gång i tiden?

Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Kvalitet i äldreomsorgen