Skriven med inspiration från RiksSår, Vårdhandboken och föreläsning  
https://www.youtube.com/watch?v=hqVT2WhbMRY

Min erfarenhet och bedömning är att sårbehandling är ett undanskymt område, vi jobbar lika lite med det som med inkontinensmaterial. De innebär inte sällan ett stort lidande för patienten på flera plan. Korrekt hanterad sårvård minskar såväl lidande som kostnader.  

Alla som arbetar inom vården behöver vara vaksamma på risker för sår och ha kunskap som gör att de förstår när risken ökar. Därutöver behöver det finnas personer som är kunniga i att få hudskador och sår att läka.  

För en skör människa så innebär sängläge under en helg exempelvis i samband med feber en höjd risk för trycksår. Antidekubitusmadrasser och vändscheman kan behöva sättas in med kort varsel.  

Förr pratade man om kroniska sår, men nu vet vi att de flesta sår kan läka med rätt behandling. Sår som inte läker inom sex veckor kallas numer svårläkta sår. Svårläkta sår drabbar framförallt äldre multisjuka personer. Sårvård måste bedrivas i team. Idag är det lättare att kunna dokumentera på ett enkelt vis när vi kan ta en bild som är mer beskrivande än att formulera en text.  

Antibiotika förskrivs i onödan. Sårregistrering i ”Rikssår”. Ett strukturerat omhändertagande av patienten med diagnos, behandlingsstrategi och uppföljning av patienten leder till minskad antibiotikaanvändning.  

Inte sällan har boende som får sår någon bakomliggande sjukdom. Diabetesfotsår finns ofta på fotsulorna. Personer med hjärtkärlsjukdom får ofta sår på tår, fotrygg eller häl. Den som har nedsatt rörelseförmåga får oftare trycksår och så vidare. Ibland äter den boende läkemedel som kan försämra läkningen och som därför behöver tas i beaktande vid behandlingen av såret.

Livsstilsfaktorer som viktminskning och rökning kan också påverka sår negativt. Likaså tror många patienter att de inte ska röra sig så mycket, men rörelse är bra både för sårläkning och aptit. Undantaget här är trycksår och diabetesfotsår där avlastning ofta är viktig. Om patienten är rökare är rökstopp ett viktigt livsstilsval för att förbättra sårläkning.  

När sårvården ska planeras behöver därför många faktorer finnas med. Tidigare sår, hur såret uppkom, var det sitter är sådant som behöver finnas med i planeringen. Vissa sår är smärtsamma och den boende kan behöva ha hjälp med smärtlindring också.  

Sårvård behöver hanteras tvärprofessionellt och det är viktigt att professionell sårvård även sker på jourtid. Sjuksköterskan behöver samverka med arbetsterapeut, läkare och fysioterapeut när det gäller behandlingen av såret. Ibland kan dietist komma med förslag på kompletterande behandling till den direkta sårvården. Det kan också behövas remisser för att säkerställa diagnos och få bästa behandling.  

Korrekta rutiner för hantering av sårvårdsmaterial är också av stor vikt. En svårighet att beaktta är att få likvärdiga sårvårdsmaterial när man byter leverantör.

Undersköterska: Har ni bra rutiner för kontakt med sjuksköterska när ni upptäcker hudrodnad eller sår? Har ni rutiner för att uppmärksamma om någon blir sängliggande och därmed har ökad risk att få trycksår? Får ni bra instruktioner för hantering av hudvård av sjuksköterskan?

Chef och legitimerad personal: Har ni ett bra teamsamarbete kring sår och sårvård? Har ni återkommande fortbildning kring sår? Skapar ni sårvårdsjournaler tillsammans för att få bästa behandling av sår? Är er läkare engagerad i sårvården? Skrivs det remisser för konsultation kring svårläkta sår? För ni statistik över er sårvård?

Närstående: Har din anförvant några svårläkta sår? Finns det en sårvårdsjournal? Har ni fått frågor kring tidigare erfarenheter av sår?

Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Kvalitet i äldreomsorgen