En biologisk klocka talar om för oss när det är dags att sova. Kroppstemperaturen sjunker, man blir sömnig. Sömnbehovet ligger på mellan sju och åtta timmar för de flesta medan vissa klarar sig med sex timmars sömn. Sömnbehovet avtar med stigande ålder. Vid 75 års ålder saknar de flesta helt djupsömn. Det leder till att den äldre ofta vaknar nattetid vilket är normalt. Det är inte ett tillstånd som ska medicineras. För att undvika att den äldre går upp och skadar sig kan nattlarm användas som går igång om den äldre kliver upp.

Regelbundna sovtider är viktiga och ska vara individuellt anpassade. Förr var det vanligt att äldre lades rutinmässigt för att alla skulle ligga när nattpersonalen kom. Detta har nog försvunnit helt idag.  

Kartlägg alltid  sömnproblemen. Använd ett ”sömn och aktivitetsschema”. Ta hjälp av smärtskattningsskalor som VAS-skalan eller Abbey Pain Scale om den äldre inte själv kan kommunicera vad som är fel. Många sover sämre på grund av smärta och behöver smärtbehandling. Andra kanske inte kan vända sig själva och då kan ett vändschema och insatser och hjälp av personalen vara åtgärder som krävs. För att ligga skönt i sängen behövs en bra madrass, en skön kudde och ett lagom varmt täcke.

Någon kanske behöver gå på toaletten nattetid. Med ett bra utbud av aktivitet och utevistelser sover de flesta bra nattetid. Promenader, motion, fysisk aktivitet och dagsljus gör att sömnen blir bättre. Fysisk aktivitet kan dessutom förbättra sömnen. Och att vårda sin sömn är viktigt om man vill öka sin motståndskraft mot stress. Meditation tror jag också är bra för dem som är stressade, för dem som känner sig jagade. För mycket stimulans, och särskilt negativ stimulans, gör att man ständigt går på högvarv. I det fallet kan meditation vara till hjälp.
Många kan med fördel sitta uppe ombytta i nattkläder och morgonrock och kan få lägga sig senare. Det viktigaste är att tänderna är borstade och inkontinensskyddet bytt i samband med läggning.

Undvik att ge sömntabletter till äldre. Sömnmedel botar inte orsaken till sömnbesvären och ger ibland allvarliga biverkningar som dagtrötthet, yrsel, glömska och förvirring och en ökad fallrisk.

Studier visar att sömnmedel har en begränsad verkan på äldre. Den önskade effekten avtar snabbt som en följd av tillvänjning. Behandlingen måste ofta trappas ut för att inte ge upphov till fortsatta sömnproblem.  

Om någon är stillasittande exempelvis i rullstol är det viktigt att tänka till lite extra. Personen kan behöva ha en vilostund 20 – 30 minuter. Vilan får inte bli för lång för då kan den påverka nattsömnen. Det finns personer som behöver ha flera korta vilopauser under en dag.  

På äldreboende så är inte sällan personalens tillsynsbesök ett störande inslag. Försök minimera behovet av störande inslag på natten. Att använda rörelselarm och välfungerande inkontinensskydd, för den som behöver det, kan minska risken för störd nattsömn. Likaså kan det finnas skäl att se över medicineringen om den äldre har stora urinmängder just nattetid.  

I hemsjukvård används numera ofta tittkamera där tillsynsbesök görs via webbkamera vid bestämda tillfällen under natten.  

Undersköterska: Finns det med aspekter på god nattsömn i er genomförandeplan? Har ni gemensamma samtal där nattpersonalen får möjlighet att påverka ert arbetssätt?

Chef och legitimerad personal: I vilken omfattning används sömnläkemedel på enheten? Har ni ett bra arbetssätt för att utreda sömnsvårigheter? Har ni vårdplaner relaterade till att någon har svårt att sova nattetid?  

Närstående: Använder er närstående sömnläkemedel? Sover hen gott om nätterna?  

Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Kvalitet i äldreomsorgen