Empati är förmågan att uppleva och förstå andra människors känslor. Vi läser av sinnesstämningar och känslor hos människor vi umgås med. Detta är en grund för ett bra samspel mellan oss människor. Denna förmåga till inlevelse sker ofta till skillnad från smärta med en viss fördröjning. Det kan ta en stund innan vi fullt ut förstår vad en händelse har för betydelse för en medmänniska.  

En del använder empati och medkänsla som om det var samma sak, men det finns skillnad. Forskning visar att vi känner empati för dem vi tycker om men inte alltid med okända eller dem vi ogillar. Där kan till och med känslor av skadeglädje uppträda. Vi som arbetar i vården måste ta oss förbi detta. Våra personliga känslor inför en annan person får inte speglas i vårt bemötande.  

Att kunna möta och lyssna till den boende oavsett situation ökar förutsättningarna för att förstå den boende och dennes behov. I den professionella rollen behöver vi ha en balans mellan närhet och distans. Vi behöver kunna reflektera utifrån etik, värdegrund och den humanistiska människosynen samtidigt som vi skapar ett gott bemötande och en god samverkan. Det finns forskning som tyder på att empati kan slita på det psykiska välbefinnande och leda till utbrändhet då vi dras med i den lidandes känsloläge och mår väldigt dåligt av det.  

Det finns också en förfinad sorts empati som många som arbetar i vården tillägnat sig. Det är en medkänsla som inte innehåller något medlidande, enbart omsorg som ligger nära den föräldrar känner för sina barn. För den som lärt sig att känna medlidande så aktiveras hjärnområden som är kopplade till positiva känslor. Medkännande personer brukar beskriva sina känslor för den andre som värme och omtanke, motsatsen till skadeglädje.  

Många anser att det är omöjligt att känna sig in och förstå en annan människa utan att bry sig. Känsla, förståelse och omsorg är därför centrala i empati och medkänsla. För att kunna vara ett stöd behöver vi känna med men inte överväldigas över den andres situation och utsatthet. På det sättet är empati eller medkänsla som förhållningssätt en känslomässig balansgång. Empati och medkänsla får oss att agera osjälviskt.  

Det går också att se att empati har olika faser. Vår förmåga att känna empati, själva känslan med den andre och vårt agerande utifrån upplevelsen. Med det sättet att se det handlar det om vår fantasi alltså förmågan att sätta oss in i den andres situation och den omsorg vi visar om den andre.  

Undersköterska: Pratar ni någon gång om empati eller medkänsla på jobbet? Har du kollegor som du upplever sakna empati eller är överempatiska?  

Chef och legitimerad personal: Uppkommer det situationer där medarbetare slits av de boendes lidande? Hur hanterar ni det? Går det att lära sig att omvandla empati till medkänsla?

Närstående: Upplever du att medarbetarna på boendet är empatiska?  

Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Kvalitet i äldreomsorgen