Många får hjälp med sin munhälsa. Munhälsa är ett område som varit och är eftersatt. De boende har särskilda rättigheter när det gäller tandvård. Munhälsobedömningar som görs av tandhygienist ger stöd till personal hur munvården ska utföras.  

En fungerande basal munvård minskar risker för dålig munhälsa. Rätt hjälpmedel och att förstå och följa tandhygienistens råd är insatser för att minska de hälsorisker som uppkommer till följd av dålig munhygien.

Dålig tandhälsa kan leda till undernäring och orsaka lunginflammation, hjärtsjukdom och för tidig död. Smärta och frätsår i munnen är andra konsekvenser av dålig munhälsa. Behandling med läkemedel kan leda till minskad salivproduktion och muntorrhet. Svampinfektioner i munnen förekommer relativt ofta bland äldre. I förlängningen kan det leda till undernäring, trycksår och fallskador.

I munhälsobedömningen framgår om den boende har proteser, halvproteser, egna tänder eller implantat och hur munvården ska skötas. De flesta äldre idag har sina egna tänder kvar. För att få rent mellan tänderna rekommenderar tandhygienisten ofta användning av mellanrumsborstar. För att få en fungerande munvård så ska medarbetare som känner den boendes behov vara närvarande när tandhygienisten träffar den boende och gör munhälsobedömning. De kan då få instruktionerna förtydligade muntligt.

Tandvården kommer gärna ut och utbildar personal. Utbildning och fortbildning av personalen är angeläget för att förbättra munhälsan hos de äldre och för att den äldre ska få individuellt utformad hjälp med sina tänder. Ansvarig sjuksköterska har det övergripande ansvaret för att munvården fungerar och ska se till att personalen utför sina uppgifter. Kontaktmannen kan ges ett särskilt ansvar för att följa upp ”sina boende”.

Det kan ibland vara svårt att utföra munvård på personer med demenssjukdom och upplevas som integritetskränkande av den som ska ta emot hjälpen. Om munvården blir en naturlig del av omvårdnaden redan när någon flyttat in är det lättare att få fortsätta hjälpa till.

Bemötandet, att ha ögonkontakt att informera om vad som ska ske, att förmedla lugn i omvårdnaden är ofta det bästa sättet att få hjälpa den som har en långt gången demenssjukdom. Det gäller att hitta sitt sätt att nå fram till den boende.

Munhälsobedömningar och instruktionerna för tandvård ska finnas tillgängliga i badrummet.

Muntorrhet
Många äldre lider av muntorrhet till följd att de har för lite saliv i munnen eller att salivens sammansättning förändras. Saliv är nödvändig för att vi ska kunna tugga och svälja samt skyddar tänderna. Ofta kommer muntorrhet smygande och det är inte ens säkert att den som drabbas märker det själv.

Det som märks är ofta att det kan vara besvärligt att äta eller svälja. Personen kan få dålig andedräkt och upplever att maten inte smakar som den brukar. Ibland märks det genom att munslemhinnan börjar blöda när tänderna borstas. Sömnsvårigheter och försämrad tandhälsa är andra symtom.  För den som har tandprotes kan det bli svårare att använda den.

Vatten lindrar tillfälligt muntorrhet. För några kan det passa med särskilda tuggummin eller sugtabletter. För att skydda tänderna är det bra med fluortuggummi eller fluortandkräm. Det finns också munspray såsom Proxident®. Alla behandlingar som finns lindrar symtom men botar inte själva muntorrheten.

Muntorrhet kan vara en biverkan av läkemedelsbehandling så läkare ska alltid informeras. Det kanske går att byta ut läkemedel som orsakar muntorrheten eller justera dosen så att besvären minskar. Det kan vara bra att rådgöra med den boendes tandhygienist om vad som kan vara den bästa hjälpen. De kan också mäta salivflödet i munnen.

Muntorrhet kan uppstå mer tillfälligt exempelvis i samband med feber eller uttorkning av andra orsaker såsom stress. Genom att uppmärksamma signaler om muntorrhet så kan vi undvika att den boende lider.

Tandhygienisten
Tandhygienisten har en betydelsefull roll för förbättrad hälsa och livskvalitet för den boende. Genom uppföljning av tandhälsan och råd och stöd när det gäller munvården kan olika hälsorisker förebyggas.

Boende har rätt till tandvårdsstöd. De får sina tandvårdsbehov tillgodosedda inom ramen för högkostnadsskyddet för sjukvård. Med det menas att kostnaden för all tandvård och sjukvård inte ska överstiga den kostnad regionen beslutat om i högkostnadsskyddet. Den boende ska erbjudas regelbundna munhälsobedömningar.

Personal som arbetar med dessa personer har rätt till munvårdsutbildning på regionens bekostnad. Biståndshandläggare eller ibland sjuksköterska meddelar regionen att en person har rätt till tandvårdsstöd. Regionen utfärdar då ett intyg.

Regionerna har ofta avtal med någon utförare och ansvarar för att tillhandahålla munhälsobedömningar, tandvård och fortbildning av personal. Den enskilde är i sin fulla rätt att behålla sin ordinarie tandläkare även efter inflyttning.

Regionen erbjuder oftast hjälp i form av mobila tandvårdsteam med tandläkare och tandhygienist som kommer till äldreboendet. Den boende har alltid rätt att välja annan tandläkare om så önskas. Mer information om vad som gäller i er region går att få via regionens hemsida.

När tandhygienisten gjort tandstatus, skriver de ett munvårdskort. Där framgår vad den boende ska få hjälp med. En del vårdgivare inom tandvård har digital munvårdsutbildning som komplement. Kan vara bra om man önskar repetition.

Tandhygienisten kommer oftast till boendet flera gånger per år. Däremellan ska munhälsan följas upp. Sjuksköterskan kan göra munhälsobedömningar ROAG i Senior Alert. Bedömningen tar 3 - 4 minuter och beskriver tillståndet i munnen. Det finns filmer på Senior Alert som stöd för att göra bedömningen.

Reflektion - munvård
Undersköterska:
• Vad gör ni för att alla som bor hos er ska få en bra munvård?
• Hur jobbar ni i gruppen med att få munvården att fungera?
• Har ni personer boende hos er där det är svårt att få komma åt att sköta munvården?
• Har ni bra rutiner för att uppmärksamma om någon boende blir muntorr?
• Vad gör ni för att vikarier ska veta vilka som ska ha hjälp med munvården och hur det ska gå till?
• Dokumenterar ni att munvården är gjord?

Chef, sjuksköterska, arbetsterapeut och fysioterapeut:
• Vad gör ni för att följa upp att munvården fungerar?
• Har ni rutiner för att upptäcka muntorrhet hos era boende?
• Har ni rutiner där munhälsan undersöks regelbundet?
• Erbjuds medarbetarna munvårdsutbildning regelbundet?
• Dokumenteras genomförd munvård?
• Arbetar ni med ROAG? Hur ofta följer ni upp munhälsan?

Boende och närstående:
• Behöver du/din närstående hjälp med munvården?
• Har ni fått information om tandhygienisten?
• Verkar munvården fungera som den ska?
• Har ni upplevt muntorrhet?

Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Kvalitet i äldreomsorgen