Alla medarbetare i vården har tystnadsplikt. Tystnadsplikt berör givetvis även levnadsberättelsen, förhållande till närstående och händelser på boendet. Ofta får medarbetaren skriva på att den har tystnadsplikt i samband med anställningen. Men vad innebär den och hur hanterar ni den på er enhet.  

Det finns ibland inbyggda strukturer där vanor eller ritualer upprätthåller ett avstånd mellan de som bor på boendet och medarbetarna. När jag var på ett boende skulle de bjuda på kaffe. Jag tog en kopp ur skåpet och började hälla upp mitt kaffe. En medarbetare kom rusande och sa “Nej, inte den koppen, det är en patientkopp”. Jag blev givetvis tvungen att fråga om de inte diskade de boendes muggar?  

Ibland hör man medarbetare i vården berätta utelämnande anekdoter om vad som hänt på deras boende. Även om man inte nämner namn så är det etiskt knepigt att göra sig lustig över åldrandet. Det är lika illa som att göra sig lustig över invandrare, kvinnor, människor med funktionsvariationer eller homosexuella. Om det inte finns utrymme för att prata och reflektera kring det svåra på arbetet, kan det bli svårt att härbärgera allt som händer när medarbetaren kommer hem. I värsta fall kan den enskilde bryta tystnadsplikten för att upplevelserna rinner över.

Vi speglar vår människosyn när vi berättar om andra. Att göra sig lustig över en sjuk människas beteende är ett sätt att distansera sig från dem. Det riskerar också att minska förtroendet för vården.  

Det finns också närstående som vistas mycket på enheten och blir som en i teamet. Då kan det vara lätt att glömma tystnadsplikten. Närstående omfattas inte av samma tystnadsplikt som medarbetare och medarbetare får därför inte lämna ut information om de övriga boende på enheten.  

Undersköterska: Har ni bra strukturer för att kunna avsluta arbetspasset och lämna tankarna på jobbet när ni går hem? Har dina kollegor kunskap om vad tystnadsplikten innebär? För ni samtal om hur ni pratar om ert arbete utanför arbetsplatsen?  

Chef, sjuksköterska, arbetsterapeut och fysioterapeut: Finns det utrymme för att dokumentera och kanske samtala kring det som hänt under arbetspasset innan hemgång? Har ni en öppen kultur med högt till tak? Finns det rutiner eller traditioner som bidrar till att hålla oönskad distans till de boende?  

Boende och närstående: Upplever du att det är högt till tak på boendet? Går det att föra en bra dialog med medarbetarna där samtidigt tystnadsplikten respekteras? Hur hanterar du själv sådant du ser och hör i samband med att du besöker enheten?