Att en individ använder läkemedel mot ångest och sömnstörningar säger i sig ingenting, men om en stor andel av de boende behöver medicinera för detta så kan det vara en indikator på att vårdmiljön inte fungerar tillfredsställande.

Behandling mot ångest och oro är vanligt bland våra äldre. Vissa läkemedel mot ångest ger upphov till ångest då behandlingseffekten avtar efter en tids användning. Vårdtagaren hamnar i ett ekorrhjul och behöver då en extra tablett för att minska sin ångest. Många gånger kan en engagerad personal och en vettig sysselsättning som är anpassad till den enskilde, göra att behovet av lugnande läkemedel minskar och att det går att fasa ut beroendeframkallande läkemedel.

Personalens bemötande har en stor inverkan på klimatet på avdelningen. Bemanningen har självklart också betydelse. Tyvärr leder upphandlingar av äldrevård oftast till neddragningar av personal vilket drabbar den äldre som får sämre vård och sämre möjlighet att bibehålla sina funktioner och sin hälsa. Ofta är det oroligare kvällstid när personalen försvinner in på rummen för att hjälpa boenden att byta om till natten och de övriga lämnas ensamma. På demensavdelningar är det viktigt att någon har tillsyn ute på avdelningen för att de boende ska känna trygghet. För att skapa nattro behövs lugn och ro på kvällen så att de äldre kan varva ner. Särskilt viktigt är det på demensavdelningar att det inte står TV-apparater och går. I stället kan lugn musik vara att föredra. Många av de som lider av en demenssjukdom, kan inte tillgodogöra sig TV-program och oljudet från TV:n ger upphov till oro. Den som vill se på TV kan hellre göra det inne på sitt rum.

Personal som arbetar på demensboende vittnar ibland om hur oroligt det kan bli när det kommer ny personal. Många har ingen utbildning och kunskap om demenssjukdomar och hur detta påverkar den enskilde. Därför behövs introduktionsutbildningar i samband med nyanställningar. Det räcker inte med att gå dubbelt några pass.

Undersköterska: Har ni många på er enhet som äter ångestdämpande läkemedel regelbundet? Vad kan ni göra istället för att ge ångestdämpande? Har ni struktur för att hitta alternativa arbetssätt när någon blir orolig?

Chef och legitimerad personal: Har ni koll på i vilken omfattning ni använder ångestdämpande läkemedel som vid behovsmedicinering? Gör ni några jämförelser med andra enheter? Har ni diskussioner eller utbildningar kring hantering av oro och ångest?

Närstående: Känns enheten som orolig eller lugn? Vad är det som skapar din känsla?

Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Kvalitet i äldreomsorgen