Myndigheter ställer ofta krav på vårdgivare att de i olika sammanhang ska ha gjort riskanalyser. Detta gäller i synnerhet Arbetsmiljöverket och IVO.

Vilka riskanalyser gjorde svenska myndigheter under perioden december 2019 till februari 2020 mot bakgrund av rapporteringen från Wuhan?

I stort sett anser jag att myndigheterna har klarat sitt uppdrag bra när pandemin väl var ett faktum. Det jag däremot kan fundera över är vilka riskanalyser myndigheterna gjorde under januari och februari 2020 när de första varningarna om en förestående pandemi kom ifrån Wuhan i Kina.
• Kunde man ha förutsett risken för allmän spridning?
• Hade man koll på bristen på skyddsutrustning?
• Om inte var ligger ansvaret?
Om man tittar på de riskanalyser som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg gjort så bygger de till stor del på Folkhälsomyndighetens bedömning att risken för allmän samhällsspridning var låg.

Detta hävdade folkhälsomyndigheten så sent som 25 februari trots att det då fanns allmän spridning i norra Italien och Mellanöstern. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap bedömde att beredskapen avseende skyddsutrustning var god. Något som säkert socialminister Lena Hallengren stödde sitt uttalande i frågan på.

Ingen verkar dock ha haft någon kontakt med regionerna vare sig kring den medicinska beredskapen eller skyddsutrustningen. Många läkare med insyn i situationen protesterade högljutt men utan gehör mot den nationella lägesbeskrivningen.
Hur kunde de två myndigheterna Folkhälsomyndigheten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som har yttersta ansvaret för att skydda oss i dessa situationer göra en så total felbedömning?

Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Kvalitet i äldreomsorgen