Institutionsskador ur ett psykiskt perspektiv

Många som flyttar in på vårdboenden slutar planera sin tid. Den som är instutitionsskadad ur ett psykiskt perspektiv har fått så pass mycket professionellt stöd att den inte klarar sig själv då eget ansvar krävs. Genom att andra styr över tiden blir personen handlingsförlamad eller ångestladdad om den tvingas göra val.  

Detta är något som är välkänt från psykiatrisk långtidsvård, men effekterna blir densamma på andra vårdinstitutioner där personalen styr planeringen.  

Inte sällan innebär boende på äldreboende också en understimulering. Symtomen på understimulering kan likna de som uppstår vid utbrändhet. Likaså kan det göra personen nedstämd eller deprimerad. Ibland kan personen uppfattas som zombieartad, repetitiva motoriska rörelsemönster som att sitta och gunga eller sova hela dagarna.  

Det är lätt att hamna i en situation där tidshorisonten är nästa måltid eller att gå och lägga sig i sängen. Att inte längre ha koll på vilken dag det är kan bidra till förvirring och även till att personen uppfattas som dement trots att det personen egentligen är deprimerad. Det händer också att personer placeras på demensboende på felaktiga grunder.  

Dessvärre finns det lite skrivet om detta fenomen. Det vore intressant att få andras reflektioner kring hur det ser ut och vad vi kan göra för att hjälpa personer som lider av detta?

Symtom på institutionsskador från ett psykiskt eller psykiatriskt perspektiv

De kan vara svåra att upptäcka och kan variera beroende på individens mentala hälsa och bakgrund.

Förändringar i beteende: Plötsliga förändringar i beteendet, som ökad irritabilitet, agitation eller apati, kan vara tecken på ökad stress eller obehag hos den äldre personen.

Sömnproblem: Svårigheter att somna eller att upprätthålla sömnen kan vara en indikation på ökad ångest, oro eller psykiskt obehag.

Försämrad kognition: Om den äldre personens kognitiva funktioner förvärras eller om det förekommer förvirring eller desorientering, kan det vara tecken på en negativ inverkan på deras mentala hälsa och välbefinnande.

Självskadande beteende: Om den äldre personen uttrycker tankar eller visar beteenden som kan vara skadliga för dem själva, som självskadebeteende eller önskan att skada sig själva, bör detta tas på allvar och hanteras omedelbart.

Social isolering: En minskning av social interaktion och deltagande i aktiviteter kan indikera att den äldre personen känner sig ensam eller inte trivs i sin miljö.

Ångest eller depression: Uttryck av känslor som ångest, depression eller hopplöshet kan vara tecken på att den äldre personen upplever psykiskt lidande till följd av institutionsskador.

Ökat behov av medicinering: Om den äldre personen plötsligt visar ett ökat behov av ångestdämpande eller antidepressiva mediciner kan detta vara ett tecken på att deras mentala hälsa påverkas negativt av miljön.

Ökad agitation eller ilska: En ökning av irriterat beteende, som rastlöshet, förvirring eller aggression, kan vara en reaktion på obehag eller olämpliga förhållanden i äldreboendemiljön.

Det är viktigt att personalen på äldreboendet är uppmärksam på dessa symtom och agerar proaktivt för att förebygga och adressera eventuella institutionsskador från ett psykiskt eller psykiatriskt perspektiv. Att erbjuda adekvat psykosocialt stöd och skapa en trygg och stödjande miljö kan bidra till att minska risken för negativa psykiska konsekvenser för de äldre.

Undestimulering: Symtom och Hur Det Påverkar Människor

När en person inte får tillräcklig stimulans kan det påverka deras mentala, emotionella och fysiska hälsa på många sätt.
Brist på intresse eller engagemang: Personer som är understimulerade kan visa brist på intresse för aktiviteter som de normalt tycker om. De kan också uppleva svårigheter att engagera sig i nya aktiviteter eller interaktioner.
Ökad trötthet och sömnighet: Undestimulering kan leda till ökad trötthet och sömnighet eftersom hjärnan inte får tillräcklig stimulans för att vara alert och aktiv.
Brist på motivation: Personer som är understimulerade kan visa brist på motivation och initiativ för att delta i aktiviteter eller utföra uppgifter.
Kognitiva svårigheter: Brister i koncentration och minnesproblem kan uppstå när hjärnan inte är tillräckligt stimulerad. Detta kan påverka förmågan att lösa problem, fatta beslut och utföra dagliga uppgifter.
Humörförändringar: Undestimulering kan leda till irritabilitet, ångest eller nedstämdhet hos vissa individer. De kan också uppleva känslor av rastlöshet eller uttråkning.
Ökad risk för depression: Om understimuleringen pågår under en längre tid kan det öka risken för depression och andra psykiska hälsoproblem.
Söka stimulans genom oönskade beteenden: Vissa individer kan söka stimulans genom oönskade beteenden, såsom överätning, tvångsmässigt spel eller missbruk av substanser.
Fysiska symptom: Undestimulering kan också påverka kroppen fysiskt, vilket kan leda till ökad muskelstelhet, minskad flexibilitet och allmän obehag.

Reflektionsfrågor - psykiska instutitionsskador
Undersköterska och vårdbiträde:
- Vad gör ni för att få den boende delaktig i planeringen?
- Har ni boende som visar tecken på understimulering?
- Vad kan ni göra för att få dem mer aktiva?

Chef, sjuksköterska, arbetsterapeut och fysioterapeut:
- Vad gör ni för att identifiera personer som är understimulerade?
- Har ni personer som bor på demensplats som inte har en demenssjukdom?
- Om så, hur ser ni till att de får rätt stimulans för sina behov?

Boende och närstående:
- Får din närstående den stimulans som behövs för att vara delaktig?

Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Sofrosyne
Bättre vård varje dag