Många som flyttar in på vårdboenden slutar planera sin tid. Den som är hospitaliserad har fått så pass mycket professionellt stöd att den inte klarar sig själv då eget ansvar krävs. Genom att andra styr över tiden blir personen handlingsförlamad eller ångestladdad om den tvingas göra val.  

Detta är något som är välkänt från psykiatrisk långtidsvård, men effekterna blir densamma på andra vårdinstitutioner där personalen styr planeringen.  

Inte sällan innebär boende på äldreboende också en understimulering. Symtomen på understimulering kan likna de som uppstår vid utbrändhet. Likaså kan det göra personen nedstämd eller deprimerad. Ibland kan personen uppfattas som zombieartad, sitta och gunga eller sova hela dagarna.  

Det är lätt att hamna i en situation där tidshorisonten är nästa måltid eller att gå och lägga sig i sängen. Att inte längre ha koll på vilken dag det är kan bidra till förvirring och även till att personen uppfattas som dement trots att det personen egentligen är deprimerad. Det händer också att personer placeras på demensboende på felaktiga grunder.  

Dessvärre finns det lite skrivet om detta fenomen. Det vore intressant att få andras reflektioner kring hur det ser ut och vad vi kan göra för att hjälpa personer som lider av detta?

Undersköterska: Vad gör ni för att få den boende delaktig i planeringen? Har ni boende som visar tecken på understimulering? Vad kan ni göra för att få dem mer aktiva?

Chef och legitimerad personal: Vad gör ni för att identifiera personer som är understimulerade? Har ni personer som bor på demensplats som inte har en demenssjukdom? Om så, hur ser ni till att de får rätt stimulans för sina behov?

Närstående: Får din närstående den stimulans som behövs för att vara delaktig?

Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Kvalitet i äldreomsorgen