Bakgrund och målsättningar

Många närstående till döende boende har ofta en svår situation med bland annat oro, utmattning och maktlöshet.
Ett erbjudande om efterlevandesamtal är en vedertagen praxis som kan möta detta behov. Målet är att:
- Stödja närståendes sorgehantering genom att ge rum för frågor och reda ut oklarheter.
- Identifiera närstående med ökad risk för komplicerad sorg och vid behov lotsa vidare.
- Möjliggöra feedback på verksamheten och vårdtiden.

Praktiskt genomförande – en guide från teori till handling

För att samtalet ska bli meningsfullt och tryggt krävs en genomtänkt struktur.
Här sammanfattas praktiska riktlinjer baserade på Svenska Palliativregistrets rekommendationer.
Vem erbjuds samtal?
Minst en närstående vid varje dödsfall ska erbjudas samtal. Om flera vill delta och är överens om det, går det utmärkt.
Dokumentation av erbjudande och svar är viktigt.

Vem genomför samtalet?
Samtalet bör leds av sjuksköterska med stöd av undersköterska som känt den avlidne väl. Sjuksköterskan har det övergripande ansvaret för den professionella nivån, medan undersköterskan kan bidra med personliga minnen. Teamets samspel och tydlig rollfördelning underlättar flödet.

När och var ska det ske?
En lämplig tidpunkt är cirka 6-8 veckor efter dödsfallet. Samtalet bör ske på en ostörd plats med trygghet och avskildhet, till exempel på enheten eller via telefon beroende på önskemål.

Hur långt och hur struktureras samtalet?
Samtalet bör inte vara längre än 90 minuter, vilket meddelas i förväg. En grundstruktur med förformulerade frågor underlättar. Det är avgörande med riktlinjer för hur man hanterar svåra frågor, klagomål och dokumentation.

Förhållningssätt och professionellt stöd

Ett professionellt och medkännande förhållningssätt är avgörande för kvaliteten.
Aktivt lyssnande
Var helt närvarande och ge de närstående fullt utrymme att tala utan att känna sig brådskade.

Icke-dömande attityd
Motta alla känslor – som ilska, lättnad eller sorg – utan att bedöma. Alla uttryck är normala i sorgens individuella process, som har ingen "normal" tidsram.

Att identifiera och stödja vid komplicerad sorg

En av målsättningarna är att identifiera ökad sårbarhet. Riskfaktorer inkluderar plötsligt dödsfall, mycket nära relation eller bristfälligt socialt nätverk.
Stöd vid komplicerad sorg
För den som kämpar behövs kunskap om stödresurser:

Vårdcentral och husläkare: Första linjens stöd och vidare remiss.
Kyrkan och själavård: Andligt och samtalsstöd.
Kurator och psykolog: Professionell bearbetning via region eller privat.
Kris- och jourhavande medmänniska: Dygnet-runt-telefonstöd.
Sorggrupper: Mötesplats med andra i liknande situation.

Varningssignalerna för övermäktig sorg är när den påverkar vardagsfunktioner som sömn och aptit under lång tid. För akuta kriser finns jourhavande präst, psykiatrisk akutmottagning eller 112.

Att hedra den avlidne och hantera det praktiska

Många äldreboenden har traditioner för att hedra och minnas de boende som avlidit. Detta är en viktig del av helheten. - Minnesstunder: Korta tillfällen där personal och boende samlas. - Minnesbok eller -vägg: Ett gemensamt rum för bilder och minnen. - Personliga ritualer: Anpassade efter den avlidnes personlighet.
Praktisk information bör också finnas tydligt, som hantering av lägenhet och tillhörigheter samt tillgång till minnesföremål med sentimental värde.

Stöd till personalen – ett arbetsmoment som kräver omsorg

För att personal ska kunna utföra detta känsliga arbete behövs:
- Tid för förberedelse, reflektion och återhämtning.
- Möjlighet till kollegialt stöd efter genomfört samtal.
- Möjlighet att utvecklas i konsten att samtala.

Reflektionsfrågor för verksamhetsutveckling

För undersköterskor och vårdbiträden:
- Hur kan vi bäst hedra och minnas de boende som avlider?
- Vilket stöd behöver vi för att bättre förstå sorgeprocesser?
- Känner ni till de olika stödresurser som finns tillgängliga?
- Hur kan vi bättre informera om stöd vid komplicerad sorg?

För chef, sjuksköterska, arbetsterapeut och fysioterapeut:
- Hur kan verksamheten strukturerat arbeta med att hedra avlidna boende?
- Vilken kunskap behöver vi om sorgeprocesser för att bättre stödja närstående?
- Har vi tydlig information om stödresurser att dela med oss av?
- Hur kan vi samarbeta med externa stödaktörer?

För boende och närstående (vid utvärdering):
- Hur upplevde ni att den avlidne hedrades av verksamheten?
- Vilket stöd var mest meningsfullt för er i sorgen?

Genom att integrera dessa principer och praktiska riktlinjer i verksamheten gör vi efterlevandesamtalen till en naturlig, viktig och vårdande del av hela vårdkedjan – även efter att de närstående tagit ett sista farväl.

Läs mer om döden
Läs mer om dödsfall
Läs mer om att samtala om existentiella frågor
Läs mer om att våga prata om döden
Läs mer om palliativa registret
Läs mer om begravning och dödsbo
Läs mer om svåra samtal

Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Sofrosyne - Bättre vård varje dag